Historik

Historik

 

Ett litet historiskt kåseri om Enskede Gård

- av Frank Persson, lott nummer 65

 

Vi är inte de första som brukar jorden här i trakten. Vi befinner oss i allra högsta grad på historisk mark och som kultiverats i flera hundra år. Här i Brännkyrka församling har det funnits många större och mindre hemman och herrgårdar som tex Årsta där för övrigt Årstafrun Märta Helena Reenstjerna bodde (ni vet hon med den bekanta dagboken), Orhem, Sundsta (under Skanstullsbron), Johannishov, Sundsborg, Stora Gungan mfl. Men allra störst var förstås Enskede. Enskede var tidigare uppdelat på tre hemman: Stora Enskede, frälsehemmanet Lilla Enskede och Bägersta. Enskede omnämns först i 1545 års jordabok. Då fanns Änskede som omfattade 11 öres 2 örtugsland som tillsammans med 2 öreland Walla utgjorde ett helt mantal. Sen tillkom Östberga också. Första kända ägaren till Bägersta var kung Karl Knutssson Bonde (1400-tal). Han var förresten periodare på så sätt att han var kung i tre omgångar. Så med sådana återfall så kan han ju i någon mån betraktas som periodare.

 

Över dom här ägorna gick i äldre tid den stora infartsvägen till Stockholm den så kallade Göta Landsvägen. Det finns fortfarande kvar en liten bit ute på Årstafältet och som restaurerades för några år sedan.

 

Ägare av Enskede gård

 

1728 förenades Stora och Lilla Enskede samt Bägersta under en ägare, riksrådet Gustaf Palmfeldt.

 

1781 köptes gården av assessorn i Bergskollegiet Herman Odelberg vars sonson Axel Odelberg ärvde alltihopa vid sin födelse 1805. Axel Odenberg utvecklade Enskede Gård till ett mönsterjordbruk som var känt i hela Europa. I mitten av 1800-talet hade man 160 anställda. Axet Odelberg anlade också en skola för dom anställdas barn. Det är en rödmålad träbyggnad med vita knutar som fortfarande finns kvar. Innan lövträden har slagit ut kan man se en skymt av den från tunnelbaneperrongen. Huset var för några år sedan fruktansvärt angripet av hussvamp men gick till slut att rädda från att behöva rivas. Han var också initiativtagare till Stockholms läns hushållningssällskap. Så småningom övertogs Enskede Gård av sonen Theodor Odelberg som förresten blev Sveriges första jordbruksminister 1900-1905. Sedermera landhövding i Gävle.

 

Vid förra sekelskiftet växte Stockholms befolkning enormt. Man behövde helt enkelt mark att bygga bostäder. Det var sas säljarens marknad. Följaktligen gjorde Theodor Odelberg sitt livs klipp när han 1904 sålde hela rasket till Stockholms Stad för det hutlösa priset av 33 öre kvadratmetern att erläggas kontant med 2 miljoner kronor. Och det var ingen liten kolonilott heller: 600 hektar (en hektar är 10 000 m²). Dessutom lyckades han få inskrivet i köpeavtalet att han skulle få bo kvar på gården resten av livet (han blev gammal han och dog inte förrän 1938) samt dessutom arrendera 300 tunnland (ett tunnland = 4936m?) jämte trädgård och park.

 

Verksamheter

 

Under kriget hyrde man ut mangårdsbyggnaden till A1 som använde den till militärförläggning (något slags militärsjukhus tror jag) men den var också tidvis flyktingförläggning.

 

Efter kriget spikade man för alla fönster och huset fick stå oanvänt i många år som någon slags rivningsobjekt för alla utom för traktens ungar. Vi hade fixat ett kryphål vid gaveln där köket låg. Det var så fiffigt gjort med en bräda som man kunde skjuta för så att ingen kunde se att vi hade ett hemligt ingångshål där. Lugnt utanpå men en termitstack inuti.

 

Detta var ett lekparadis för traktens alla trångbodda ungar från barnrikehusen vid Enskedefältet intill att springa omkring och rasa i dessa 25 herrgårdsrum. Men om man betänker att huset som byggdes 1802 faktiskt är ett reveterat trähus så är det ett rent mirakel att vi inte satte eld på hela härligheten. Så som det smygröktes i var och varannan vrå! Men sen kom ju förstås tunnelbanebygget. Och det var ju en mycket farligare lekplats så följaktligen drog alla ungarna dit. Enskede Gård fick ännu en liten frist.

 

Redan 1944 fanns det förslag om att göra Enskede Gård till kultur och friluftscentrum men det fick förfalla och på mindre än 10 år hade herrgården förvandlats till ett ruckel. Förfallet var iögonfallande: I paradvåningen flagade gyllenlädertapeterna, golvplankorna var upprivna, fönstren utslagna, taket flagade, kakelugnarna raserade, dörrarna hängde på tre kvart och på vinden låg det drivor av snö och döda kråkor. Och över allt gamla järnsängar och använt sjukvårdsmaterial från beredskapsåren. Där gyllenlädertapeterna hade suttit hade bereskapsgubbarna satt upp pinuppbilder.

 

1954 klubbade emellertid Karl Albert Andersson (tung gubbe i politiken) 400 000kr till upprustning av Enskede Gård. Så det blev kurs och ungdomsgård på dagarna. Men raggartillhåll på kvällarna. Så Ni kan tänka er vad 500 raggare kunde ställa till med. Det var en oerhörd stank av öl, urin och spyor. Som 10 vattenfestivaler i koncentrat. Högar av trasiga ölflaskor och här och där på toaletterna rester av små bränder: Återigen. Vår herre har haft sin hand över stället! Men till slut blev Enskede Gård upprustat igen och 1976 kunde 15 konstnärer flytta in i sina ateljéer. Och på den vägen är det.

 

Något om byggnaderna

 

Det äldsta huset är trädgårdsmästarbostället (1700-tal) som numera används av en ridklubb.

 

Ladugården från 1868 brann 1952 och förvandlades till en taklös ruin. Där hade pappersinsamlingen sitt lager (tänk vad pappret måste ha blivit blött när det regnade). En lastbil åkte runt i trakten och samlade in papper med en högtalare på taket som spelade “papperspolskan går” för att locka till sig folks intresse, precis som glassbilen gör idag.

 

Ridskolan hade börjat så smått redan 1945 med fyra hästar och man var inhyst lite här och var. Alla var skeptiska till att ha en ridskola i en söderförort. Det kommer aldrig att gå. Sånt hör hemma på Östermalm. Sa man.

 

Men 1963 byggde man om ladugårdsruinen till ridstall. Och där är det en intensiv verksamhet som Ni vet. Sannolikt ett miljonföretag.

 

Oxhuset (som låg där daghemmet nu ligger) från 1830-talet blev sedermera stall, brann i början av1960-talet. Lika så det lilla lusthuset i parken. Det var dekorerat med kinesiska och Götiska! motiv. Man kan se kullen det stod på till vänster när man går till tunnelbanan.

 

Andra byggnader som antingen rivits eller brunnit är brygghuset, bränneriet, vagnslidret och ladan som låg där ridskolan nu har sina hopp och andra tävlingar. (huset med lanterninerna).

 

På baksidan av herrgårsdsbyggnaden fanns förr en damm med en kvinnostaty på en sockel vid ena kortsidan. När jag var barn fanns den fortfarande kvar men var fylld av jord och bråte men jättestora snäckor kunde man i bland stöta på här och där. Dom hade antagligen varit någon sorts dekoration runt dammen.

 

Plantskolan bakom Enskede Gårds gymnasium försåg Stockholms parker med träd och buskar i 65 år. På 1970-talet togs träden bort och man gjorde ett bostadsområde. Jag har för mig att man har sparat ett par Magnoliaträd som är kvar sedan plantskoletiden.

 

Öster om ridskolan kan ni se en konstig pyramidliknande byggnad. Där hade Swedenborgianerna 1970 sin kyrka. Den såldes sen till ett dataföretag men nu tror jag att den inrymmer någon slags koptisk församling.

 

Ja så här kan man också gräva om man är lagd åt det hållet. Men jag tänkte sluta det här lilla kåseriet med en rolig historia som dessutom är alldeles sann till skillnad från allt det som jag nu har försökt slå i Er.

 

Så blev det lotter

 

Jag fick en dag en ny granne i våningen inunder på Sockenvägen 345 där jag bodde från 1940 till 1988! Han hade en tax och frågade mig vart han skulle gå på sina hundpromenader. Gå till Enskede Gård för där finns en stor park rådde jag. Gjorde grannen. Och träffade Göte Westman (någon som minns?) som satt på sin låda och rökte pipa och svor över ogräset. Han var den siste Mohikanen som höll stånd medan alla lotter runtomkring låg i träda. Tistlarna växte meterhöga överallt. Jo föreningen är uppsagd och skall ombildas men om du vill ha en lott så kontakta Hans Drost på Fastighetskontoret. Sa han till grannen. En dag kom grannen upp till mig och meddelade att han tilldelats lott nummer 29. Va? Men jag då, som bott här så länge. Och som drömt om att någon gång i livet få en egen balkonglåda! Åtminstone. Ringde Fastighetskontoret. Men stopp och belägg. Här delas inte ut några lotter. Men vi kan anteckna ert intresse. Så om det blir någon lott över så…

 

Våren gick och sommaren gick. När hösten kom köpte jag en spade hos Järnia och gick ner i kolonin för att börja höstgräva där det verkade lovande. Tanken var att när det småningom skulle delas ut lotter så skulle jag ju kunna säga att jag redan börjat och kunde väl få fortsätta där. Men vid lite eftertanke insåg jag att man kanske skulle göra sig ovän för livet. Så jag gick hem den hösten sas ogrävd. I maj 1986 låg det ett brunt kuvert på hallgolvet: Frank Persson har till delats lott nummer 58! Som var just den lott som jag från början hade tänkt ockupera. Och på den vägen är det.

 

Fotnoter:

Örtug=medeltida skandinaviskt silvermynt=1/24 mark 1 mark=viktenhet för silver c:a 200gr

Mantal=ålderdomligt mått för jordegendoms kamerala storlek tillräcklig för att ge bärgning åt brukare med familj

 

Vill du läsa mer om Enskede Gårds historia se Wikipedia om Enskede Gårds gods

Copyright © All Rights Reserved - Enskede Gårds Koloniträdgårdar